Asbest är ett samlingsnamn för en grupp mineraler som är vanligt förekommande i naturen. Asbestfibrerna har olika kemiska sammansättningar och olika egenskaper. Användningsområdena för asbest har varit många p.g.a. dess tekniska egenskaper som hög hållfasthet, smidighet, hög beständighet mot hetta (asbest brinner inte) och dess goda förmåga att isolera mot ljud och värme.

Asbest kan finfördelas (splittras på längden) till mycket tunna fibrer som kan sväva i luften länge. Asbest är mycket hälsoskadligt och kan vid inandning orsaka olika typer av lungförändringar, bl.a. lungcancer. Det kan ta lång tid att utveckla sjukdomssymptomen, upp till 30 år.

Trots att användningen av asbest är förbjuden – den farligaste sorten sedan 1976, följt av ett totalförbud 1982 – så är befintlig asbest fortfarande en allvarlig hälsorisk framförallt för många yrkesgrupper inom byggbranschen, då man kliver in och river i gammalt byggmaterial.

• Kakel/klinkerfix & fog
• Mattor & lim
• Tak- och väggskivor, både in- och utvändigt
• Ventilations- och rörisoleringar

Det finns olika sorters asbestfibrer. De vanligaste förekommande är:

• Krysotil (vit asbest eller serpentinasbest, förekommer i bl.a. mattor och lim)
• Antofyllit (förekommer bl.a. i kakelfix & fog och lim)
• Amosit (brun asbest, vanligt förekommande i isoleringar och rörböjar)
• Krokidolit (blå asbest, den mest farliga, förekommer bl.a. i isoleringar)

Allt arbete med asbest får endast utföras av utbildad personal och arbetet skall utföras så att spridning av asbest förhindras. Detta finns reglerat i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2006:1 ”Asbest”.

Vid arbete med eldfasta keramiska fibrer, specialfibrer eller kristallina fibrer ska arbetsgivaren alltid se till att en exponeringsmätning utförs, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2004:1 ”Syntetiska och oorganiska fibrer”. Vid risk för exponering av asbesthaltigt damm ska föreskrift AFS 2006:1 ”Asbest” följas.